Jag önskar jag hade lite mer pengar, kunde hitta en bra lägenhet eller bara att M fick ett jobb. För det här håller snart inte längre. Att ens bara hälsa på i fagersta/skbg känns nu väldigt långt borta, jag ska försöka åka ner nån gång o få fotografering med både Mickis o Mich, men det blir det o sen tillbaka hit. Troligen ett hej hos pappa också men det gula huset kan glömma mig.

Snacka om att ha knäckt ner mig till botten totalt nu, men tackvare Sara så blev jag o må lite bättre nu.
Vi sitter o flummar om våran roliga uppgift i affärsredovisningen och har bestämt oss för att ses på onsdag o plugga ihop, välbehövt! inte pga studierna utan för o få komma bort med någon annan.

önskar att allting bara kunde vända nu, innan du krossar ner mig totalt!

Ibland behöver man få skriva av sig, det gjorde jag igår o idag mår jag bättre redan. Jag har även alltid varit en sådan person som gärna skriver av sig, (tillbakablick på min bok jag har med massa egenskrivna dikter)

Men det är även något mer jag tänkt skriva länge länge, något jag tänker dela med mig till er alla. Inga namn kommer nämnas någonsin men jag ska iallafall få skriva det jag vill.

Nu när jag heller inte ens är folkbokförd i Skbg nå mer mår jag så bra, men alla vänner då? Från högstadiet, gymnasiet. Redan i gymnasiet försvann många för man försvann till olika ställen, men gymnasiet är en tid som nyss varit och jag tänker redan öppna dörren och låta många av dom gå. Jag känner mig redo att ta ett eget steg för en gång skull, men nu handlar det inte om att jag vill bara utan för att nu KAN jag det verkligen. Få ta min plats, komma själv o säga hej, helt själv. Självklart kommer jag minnas allt från skinnsberg o det som hände på gymnasiet, några kommer självklart stanna. Det är på sätt o vis konstigt hur fort det skulle försvinna, för det har varit i någon månad nu, men jag mår bara bättre o bättre av o tänka på att jag slipper träffa vissa människor och det har redan visat sig tydligen vilka som bryr sig, på riktigt!

 

Jag mår iallafall mycket bättre nu, kanske inte har så många vänner jag pratar med just nu, som jag verkligen pratar med men dom jag har vet jag alltid vart jag har dom o det är det allra viktigaste för mig!

 

Nu ska jag avsluta det här bara genom ett farväl, ett tack för tiden som varit med en hel del minnen jag bär med mig, både bra och dåliga.

 

Sen ett varsitt ♥ till mina bästa två vänner Mickis och Michelle! Ni två är guldvärda!

fast vi bor ~ 13 mil ifrån varandra vet vi vart vi har varandra!

Dock är inte allt lämpat för alla så det krävs lösenord, så jag vet vilka ni är
Bara fråga om det så får ni det

Här kan ni läsa inlägget


Vill bara tillägga att jag lever för mina pojkar, M&T ♥ och mamma så klart! ♥

allting är för personligt för o skriva här, men jag måste skriva så det blir för er som har lösenordet
läs inlägget här

snart kommer M och det är det enda jag behöver just nu, mamma också men hon är så långt borta men vi vet vart vi har varandra. OTH mitt i allt detta kanske inte var det bästa men jag behövde få komma ifrån med tankarna.

vi får se om det blir nå mer bloggande idag, jag måste upp på benen igen först

jag vet inte vad som händer med mig.
är nog flera saker i huvet jag vill göra o berätta o massa som jag inte hinner göra på en gång.
jag vet att det går o vänta men nånstans i mitt huvud blir det kaos, ska luta mig tillbaka en liten stund nu
sätta igång lite musik det är nog det som saknas just nu

nu är jag iallafall hemma igen, skriver snart igen